Minns du Slaget vid Vakadal?

För ett år sedan samlades Vakadals befäl utanför utposten för att möta skogens representanter. Deras krav var tydliga: rikets anspråk skulle dras tillbaka och skogens frihet erkännas. När detta vägrades radade båda sidor upp sig. Det som följde blev ett blodigt fältslag.

Med stöd från fribyggarna i Timre stod skogens allians segrande. Vakadal drevs tillbaka och skogen var fredad. Om riket hade planer på egen avverkning var den stoppad, och utposten var fortsatt beroende av Timres gamla avverkningsrätter för att säkra timmer till kronans behov.

Men ett år har gått. Inga avtal slöts. Inga eder svors. Förlusten sved, men riket har tålamod.

Samtidigt har rykten spridits. Att skogen blivit en fristad för dem som vill undgå drottningdömets lagar men ändå leva nära dess rikedomar. Stråtrövare och lycksökare har sökt sig hit. De syns allt mer i skogarna, längs med de nya handelsvägarna. Uppmuntrade av nyheten om Vakadals förlust.

Och bland dem som stred på skogens sida fanns svartblod. Det gick inte längre att förneka sanningen. Ödemarken har nått gränslandets skogar. Dess trotjänare rör sig bland dess stammar.

Så, vad händer nu när riket har slickat sina sår? Vilka styr och ställer i skogen när ryktet lockat fler? Har man avvärjt en typ av skövlare, men istället låtit en annan växa sig starkare i skuggorna?