Timrekampen är på väg tillbaka.
- 8 juni
- 2 min läsning

Timre har frihet alltid präglats av livet i gränslandet, och bysämja är inget man kan ta för givet. Förr, när byn ännu var ung och folk drog åt olika håll, fanns det en tradition som hjälpte Timre att hålla ihop: en folkfest med tävlingar, skratt och heder på spel. I gamla texter från byns grundande står det att spelen skulle hållas när byn behövde komma samman, när meningsskiljaktigheter riskerade att växa sig för stora, eller när vardagen i gränslandet krävde att alla mindes vad de faktiskt var beroende av: varandra.
Så föddes Timrekampen. Inte som en högtid för stormän och titlar, utan som en fribyggartradition. Ett sätt att lösa konflikter utan blod, att mäta vilja och skicklighet med glimten i ögat, och samtidigt träna det som behövs för att leva här. Det sägs att vinnare i benkrok och säcklöpning senare undkommit skogens faror med samma snabbhet och styrka, och att den omtyckta stavkampen höll bymilisen rask och duglig i ofärdstider.
Kamplekarna lockar ofta fler än Timrebor. Väsen från skogen och utmanare från andra håll i gränslandet kommer för att mäta sig med fribyggarna. Men för Timre är det också något mer: en chans att pröva vem som är värd att bära ansvar. För här i byn tävlar man inte bara för ära och heder, utan också om rättigheter. Gamla avtal från grundandet talar om avverkningsrätter och andra tillgångar som måste förvaltas klokt, och Timrekampen har alltid varit ett sätt att låta skicklighet, mod och förtroende avgöra vem som får ta del av dem.
De som är gamla nog att minnas senaste gången Timrekampen hölls talar om dem som en av Timres verkliga höjdpunkter. Nu är det dags igen. Byn samlas och gamla traditioner får nytt liv. Låt spelen börja.


