Vakadals årsdag närmar sig

Det har nu gått tre år sedan utposten Vakadal grundades på drottningens befallning. Tre år i gränslandet. Det fanns de som uttryckte oro för att företaget var dömt att misslyckas, och andra som varnade för gränslandets inflytande på dem som hörsammade drottningens kallelse.

Men utposten växte och lockade dem som sökte tjänst eller möjligheter vid rikets gräns. Tre år är ingen liten sak.

Samtidigt är hovets skattmästare ännu inte färdig med räkenskaperna, och frågor har väckts om gränsposten verkligen hedrat sin tribut. Nyheten om slaget utanför utposten har spätt på farhågorna.

Men drottningen håller fast vid sin pålaga. När alla trodde att hon skulle svära sig fri och lägga ansvaret för rikets tillkortakommanden i provinsen på någon av sina marskalker, yttrade hon de nu omtalade orden:

”Vår tids öde kan mycket väl avgöras i dessa gränsländer som omger vårt fagra rike. De som skyndar dit för att vaka över vår vilja står mig närmast om hjärtat. Låt det tredje året visa dem som tvivlar att min kärlek inte är förspilld.”

Så förbereds nu firandet av den tredje årsdagen av Vakadals grundande. Det talas om vapenlek, pompa och ståt. Ett tillfälle att motbevisa dem som tror att tyriska seder tar slut innan gränsen.

Men också om ett rykte: att drottningen ämnar sända sin fana till festligheterna. Att hon nu, efter tre år, skall låta den bäras av dem som tjänar vid rikets gräns. En hedersbetygelse. Men även en påminnelse, enligt vissa, att det nu är hennes och rikets goda namn som står och faller med Vakadals framtid.