Mörkeralver, eller Morequendi som de kallar sig själva, valde en annan väg än skogsalverna efter den förra tidsålderns slut. De blev mer noga med territorium, resurskontroll och strävade efter militär styrka. De grundade flera städer och riken, men det minst slutna av dem är också det mest kända mörkeralvsriket i nordvästra Hedera - Óredakil.

​

Det är med stolthet de kallar sig för Morequendi, det mörker som avses är “tak över huvudet och rök från arbetande smedjor”, dvs namnet kommer av att de är de främsta samhällsbyggarna av alla alver (anser de själva).

​

Kulturen är utpräglat militariserad såtillvida att de nästan alltid är beväpnade och tänker på sitt försvar och sin säkerhet. Samtidigt värderar de högt förmågan att göra det situationen kräver utan att tveka eller låta hjärtats vekhet hindra dem. Det mörkeralverna själva ser som självdisciplin och självkontroll, ser andra ofta som kallsinnig grymhet. De som är svaga och försvarslösa behöver starka ledare och beskyddare, och därför ser mörkeralver inga problem med att hålla andra folkslag som livegna eller slavar.

​

Mörkeralvers samhällen utpräglas av starka försvarsverk och väldrillade försvarare. Utomstående släpps sällan in annat än för handel och diplomati. Därför har mörkeralver också full respekt för Tyrias isolationism.

​

Mörkeralver ser sig själva som djupt passionerade varelser med stor självbehärskning utåt. Vackert hantverk, poesi och vårdat språk värderar de högt, medan alla tecken på bristande kontroll, behärskning eller fattning ses som ett socialt misslyckande. Om en mörkeralv vill visa starka känslor, försöker de ändå göra det på ett behärskat sätt. De ser känslor som något naturligt, och bejakar sitt inre känsloliv men de tyglar sin fasad utåt.

Att se en mörkeralv gråta eller njuta innebär den antingen tappat fattningen, eller litar på den som ser känsloyttringen.

​

I krig är mörkeralver vanligen brutala och grymma när de vill uppnå ett givet mål, de menar att om en situation går så långt att vapen dras är det hög tid att agera kraftfullt och beslutsamt. De ser nyktert och pragmatiskt på problem, och letar genomförbara lösningar hellre än drömmer om mirakulösa hjältesagor.

​

Hierarkin i Óredakil är någorlunda lik den i Tyria. Titlar ärvs av äldsta barnet.

Högst i rang är Fursten (“Heruon”, “den store härskaren”).

Under Fursten finns tre Beskyddare (“Veryandir”).

Under varje Beskyddare finns tre Upphöjda (“Itárair”), dvs totalt nio stycken.

Under de Upphöjda finns de Modiga (“Iveryar”), tre för varje Upphöjd.

Slutligen så finns ett antal personer som motsvarar människornas adel (jämförbara med Friherres nivå), personer som styr över en by eller en del av en stad. Dessa benämns “Imynia” (“är först”).

​

Órdeakil exporterar Metaller, Vapen, Rustningar, Smycken och Sten, och importerar mestadels Spannmål, Timmer och Boskap.

​

“Maltandil” är utsända handlare, vars uppdrag är att ingå handelsavtal med andra riken för att säkra rikets välstånd. Ofta har de med sig lejdebrev där de bemyndigas sluta avtal kring resurser, vanligen handlar det om att byta stål och metallsmide eller byggsten mot spannmål, timmer och boskap.