RELIGION
I den här kampanjen och i delarna av världen som roller kan komma ifrån i sagan, har utövade religioner som kan förekomma sin grund i en av två ursprungsreligioner -
-
den som ligger till grund bland människor, alver och möjligtvis naturväsen som vi pratar om på den här sidan,
-
eller den som ligger till grund bland svartblod i världsdelen känd som Ödemarken.
Den ursprungliga religionen som ligger till grund bland folken utanför Ödemarken är flera tusen år gammal. Enligt en sägnen som bara några få folkgrupper av utövare tagit för vana att lära vidare, ska det en gång i tiden ha funnits ett antal gudar som ursprungligen styrde över skapelsens krafter och höll världen stabil; bland somliga sägs det två, bland andra sägs det fler. Av någon anledning bröt det senare ut ett krig som resulterade i att en skara av yngre gudar tog över makten över skapelsen, och det är dessa fyra gudar som beskyddar världen och dyrkas än idag.
​
Föreställda som antingen personifierade gudar med namn eller icke-personifierade krafter, har varje gudom hand om olika aspekter av världen och livet, och anses också kopplade till ett av de fyra elementen:
Saia (kopplad till eld) står för Krig men också strid, strategi och förhandlingar.
Truga (kopplad till jord) står för Civilisation men också ledarskap, relationer, handel och solen.
Kasa (kopplad till vatten) står för Det vilda men också djur, naturväsen, vildmark, passion, väder och månen.
Kea (kopplad till luft) står för Födelse och Död men också fertilitet och havandeskap.
Samtidigt som det finns den gemensamma grunden, är det som sagt inte alla som är medvetna om detta. Bland olika folkgrupper, raser och riken kan religiösa åskådningar, sedelära, traditioner, ritualer, vanor osv. dessutom se så pass olika ut att religionen som utövas kan verka som vitt skilda religioner, och bland många finns det även en övertygelse om att de är det.
Tyria
I åtminstone större och mer civiliserade riken av människor där religionen utövas i en större omfattning, Tyria bland andra, är gudarna både personifierade och sammankopplade med ett av de fyra elementen. Inom just Tyria har religionen utövats av människor långt innan Nattens krig, och samtidigt som inte alla människor, familjer och släkten är troende eller ägnar sig åt religiösa sedvänjor, förekommer det i varje samhällsklass.
Oavsett samhällsklass brukar den religiösa tron och dess lärdomar och sedvänjor föras vidare från generation till generation genom uppväxten, men i vissa fall kan det också vara något som upptäcks och tas ombord först senare i livet. Bland folk som är troende är det vanligt att i vardagen och/eller vid behov be böner till en eller flera gudar om exempelvis beskydd, välgång, vägledning, styrka eller bra väder.
En vanlig sedvänja som förekommer även bland icke-troende folk är att den som har högst rang eller bara är äldst kring ett matbord utbringar en skål genom att höja sin bägare och säga "Gudarna och Drottningen!", varpå alla närvarande gör detsamma.
En annan aspekt som visar på religionens närvaro och omfattning i Tyria utan att nödvändigtvis gälla enbart troende människor, är rikets riddarordnar som representeras av de fyra gudatemplen.
Skogsalver
Skogsalvernas syn på gudarna och den gudomliga sfären, är att de är väl medvetna att det finns gudomliga väsen men deras syn på dem är att de är icke-personifierade krafter som utgör grunden för Skapelsen. Skogsalver dyrkar inte gudarna direkt, och har inget egentligt prästerskap.
Skogsalvers andliga strävan handlar om “Sérë” - att vara i balans. Det som det skogsalviska folket kallar för livsvägar (mer om dessa längre ner) kan ses som olika strategier för hur livet ska levas för att nå detta mål. Det vanligaste är att alver som följer denna livsfilosofi växlar mellan olika livsvägar och dess olika aspekter eller ser till flera vägar samtidigt beroende på dess livssituation. I mer ovanliga fall och ofta för en önskan om egen, djupare förståelse, att kunna vara stöd och hjälp till andra eller båda, kan vissa välja att istället viga stora delar av sina långa liv till att fördjupa sig i en livsväg i taget - något som av andra ses på med djup respekt då det innebär att de försätter sig själva i obalans för ett beundransvärt mål och/eller för andras skull.
Skulle en skogsalv gå igenom något traumatiskt eller utveckla en ohälsosam fanatisk fixering kan det även hända att de "fastnar" i en livsväg utan förmågan eller förståelsen till att lämna den när de har uppnått balans.
I strävan efter “Sérë” - balans, läggs inga värderingar vid ljus och mörker där det ena är "ont" och det andra "gott". På samma sätt som dag och datt är olika men ett i sin essens, ses ljus och mörker, ordning och kaos, ont och gott, glädje och sorg osv. som två sidor av samma mynt, där du inte kan ha det ena utan det andra. Med detta sagt finns det ändå vissa vägar som är starkare förknippade med de "ljusa", respektive de "mörkar" aspekterna av livet, även om alla vägar kan och bör innefatta både ljus och mörker.
Cala
Ljus
Sérë
Balans
Morë
Mörker
Nárë - Flammans väg
Eldens element är kopplat till guden Saia, och begreppen Krig, strategi och förhandlingar kopplas till denna väg. Elden har den inneboende hetta som krävs för att vilja lyckas i kamp mot motsättningar av olika slag.
Túrënár - Segerns flamma
Den som följer denna väg har ofta en utåtriktad energi, stark och kännbar. Snabbhet i ord och handling, en större benägenhet att tolka situationer som konflikter. Anhängarna respekteras ofta för sin dådkraft och för att de är snabba att försvara sina fränder vid yttre hot
Sanwënár - Tankens flamma
De som följer denna väg ser värdet i handling och dådkraft, men väljer ofta att tolka motsättningar som en utmaning för tanken mer än hjärtat. Det ses som viktigt att agera, men våld eller konflikt undviks helst.
Cementië - Jordens väg
​Jordens element är kopplat till guden Truga, och begreppen civilisation, ledarskap, äktenskap, vänskap, handel och solen. Jorden är alla samhällens grund, det som gör gemenskap och framgång möjliga.
​Cemelmë - Jordens kärlek
​De som följer denna väg uppfattas ofta som fredliga och i harmoni med naturen omkring dem. De vårdar livet och värderar andras välmående högt.
​Cemheren - Den ledsagande jorden
​Gemenskap, samhällen, organisationer och välstånd handlar om att vägleda rätt krafter till lägen där de frodas och skapar mervärde. De som följer denna väg vill ofta hjälpa andra att lyckas nå goda beslut och en positiv utveckling.
​Nenrávë - Det vilda vattnets väg
​Vattnets element är kopplat till guden Kasa och det vilda, men också djur, skogsväsen, passion, vildmark, väder och månen. Vatten är svårfångat, det otämjda och ibland också det fördolda som dväljs i djupet av livet.
​Luimë - Högvatten och fors
De som vandrar denna väg bejakar sin vilda sida, sin passion och sina drifter. Livet är till för att levas!
​Nanwë - Lågvatten och dolda djup
​Det okända och ofta skrämmande, mörk passion och farliga idéer som kan bryta ny mark. Hemligheter och handlingar utförda i lönndom.
Wailë - Vindens väg
​Luftens element är kopplat till guden Kea, som styr över födelse och död, fertilitet och havandeskap. Luften har ingen början och inget slut, den syns inte men vidrör allt levande.
​Calavëa - den Ljusa vinden
​De som följer denna väg månar ofta om havande kvinnor och varelsers förmåga att föröka sig. De ser liv och död som delar av det naturliga kretsloppet, men fokuserar på de krafter och idéer som får liv att spira och vill gärna att det som tidigare sågs som obrukbart eller värdelöst ska ges ny meningsfullhet så att livskraften kan sippra in även där.
​Morivëa - den Mörka vinden
Döden är den naturliga följden av livet, och inget som ska fruktas. De som följer denna väg respekteras (och fruktas också ofta) för att de tar på sig bördan av att hjälpa andra nå avslut där de fastnat i sina tankar, i sitt liv eller i sin utveckling. De kan vara vännen som ger dig en knuff bort från döda tankar, men också en dolk i ryggen på en varelse som behöver dö.
Svartblod
Den religion som utövas av de flesta svartblodsgrupper i nordvästra Ödemarken är inte densamma som utövas av folken väster om Rödbergen. Svartblodens gudar kommer långt bortifrån, och de är klart annorlunda i mycket.
Ghâsh är elden som brinner i hjärtat, som hetsar till strid och våld. Ghâsh är också fysisk eld, ett kraftfullt redskap både för överlevnad och krig. Ghâsh avbildas som en eldsflamma.
​Plash är vattnet som rinner mörkt i ådrorna, det dolda djupet som får passionen för att leva och överleva, livskraften som är vild och otämjd. Plash finns i allt levande, växter och djur. Guden är också kopplad till månen, det sägs att ju större en samling vatten är desto tydligare märks den påverkan som Plash har. Det är därför många hav har ebb och flod. Plash avbildas som en vattendroppe, eller i vissa sammanhang som en månskära.
Fhafrûm är den stora anden som ser allt och dömer den som dör efter hur en levt. Fhafrûm värderar mod och styrkan att ta saker för vad de är, att våga utmana sig själv och besegra sin rädsla. Den som ljuger för sig själv kommer aldrig överleva i den hårda världen. Sanningen har betydelse för en själv, men det finns också styrka i att lyckas forma andra efter sin version av vad som är sant och viktigt. En ledare bestämmer vad som gäller, de som är underhuggare måste lyda eller göra något åt läget. Fhafrûm avbildas som en spiral eller virvelvind.
Ett vanligt sätt att vörda de tre gudarna är genom att spotta i en eld (Plash vatten och Ghâsh eld blandas) samtidigt som en sveper med handen omkring sig som för att visa att “trots allt detta står jag kvar” (dvs överlever). Det sägs också föra tur med sig att bära en eller flera av gudarnas symboler, ristade i något material, skrivet med färg eller som ett föremål med rätt form.
Svartbloden vördar också ett antal olika andar, exakt vilka varierar mellan olika grupper. Det kan handla om döda hjältar, men också om mäktiga väsen som andra förmodligen skulle se som demoniska eller onda.
Det som andra folkslag benämner “präst” kallas oftare för “shaman” hos svartbloden. Dessa ses som heliga individer (även om de ofta anses vara lite galna) vars märkliga idéer och beteenden beror på att gudarna visar dem konstiga drömmar, visioner och svårtolkade bilder inne i deras huvuden. Det sägs att det för otur med sig att bråka med en shaman.